"Tippe Topp´s" Marsvin

Hundägande =  Hundus Idiotus på latin

Detta är en sjukdom med ett långdraget förlopp.

Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället.

Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig.
Långtidsstudier har visat att tillfrisknads-procenten är låg.

Symptom
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund.

Många gånger med en diffus bakgrund.

Sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund.

Då ses de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och drivis,

Och tom under bästa sändningstid på TV,

vandrande omkring ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga

ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen

samt en ansiktsfärg från högröd till en blåaktig nyans vilt skrikande

"Kooom hiiiiit!"

Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något
hysteriska hundägaren,

Då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.

Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer

i nära samspråk med andra hundägare,

trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.

Presenter
Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med
inbyggd pip vid tryckningar)

för att slå in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri

spara till exempel till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att

föräras till en - begripligt nog -oförstående hund.

Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid
jul, hundens födelse- och eventuella namnsdag.

Ändrad sjukdomsbild

I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta
sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar.

Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar,

ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos,

ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar

samt en motsträvig livspartner.
Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen oftast

enligt följande exempel:

Plastofili

Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på
andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring.

Därefter springer de själv ett par varv och får då olikfärgade plastband,

som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över.

Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15
öre.

Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500 - 800 kronor.

Andra symptom

Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa
omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själva
(vilket verkar som ett bättre sätt än att ensam springa omkring med ett
tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne,

kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.

Behandling

När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan

om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös.

För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande,

bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet.

Omyndigförklarande är ej att rekommendera,

trots att det har varit vanligt fram till våra dagar.

Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva

inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande.

Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete

låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.

Leg. psykiater
Besse R. Wisser

[Denna text är hämtad ur LAPPHUNDEN 3-94.]